Día de Muertos: Skärvor av tradition och en protest mot den mexikanska regeringens kulturpolitik

Mexikos historia är färgad av revolutioner, uppror och kampen för identitet. Bland dessa röster hörs även Paoletta Castillo, en samtida keramiker vars verk har blivit en kraftfull symbol för bevarandet av traditionella hantverk och en kritik mot den mexikanska regeringens kulturpolitik.

Castillos konst utmärker sig genom sin lekfulla användning av Día de Muertos-motiven – den mexikanska högtiden för de döda. Hon skapar detaljerade keramiska skaller, oftalm, som är fyllda med liv och färg, men hennes verk är inte bara vackra dekorationer. De bär också en djupgående innebörd.

Castillo växte upp i Oaxaca, en region känd för sina rika traditioner och hantverkstraditioner. Hon lärde sig keramiken av sin mormor som var en skicklig alfarera. Men Castillo ville inte bara reproducera traditionella mönster; hon ville utforska nya sätt att uttrycka den mexikanska kulturen genom sitt arbete.

“Día de Muertos är mer än bara en fest”, säger Castillo i ett intervju, “det är en tid för reflektion, minnes och firande av livet. Mina verk är ett försök att fängsla denna anda.”

Castillos konst började få uppmärksamhet 2015 då hon ställde ut sina keramiska skaller under den årliga Día de Muertos-festivalen i Oaxaca. Hennes verk, som kombinerade traditionella motiv med moderna element, fick lovord från både kritiker och allmänheten. Men det var en specifik händelse under festivalen som gjorde Castillo till en ikon.

Den mexikanska regeringen hade beslutat att finansiera ett stort konstprojekt för Día de Muertos-festivalen. Projektet skulle ledas av en välkänd, etablerad konstnär. Men Castillo och andra unga hantverkare kände sig ignorerade och marginaliserades. De ansåg att regeringens beslut var ett tecken på bristande respekt för traditionella hantverk och lokala konstnärer.

Som svar organiserade Castillo och hennes kollegor en protest under festivalen. De ställde ut sina egna verk bredvid det officiellt sponsrade projektet, en symbolisk handling som drog uppmärksamhet till deras frustration.

Castillos keramiska skaller blev den centrala delen av protestaktionen. Hon hade dekorerat dem med satiriska kommentarer om regeringens kulturpolitik och de utmaningar som unga hantverkare möter. Publiken reagerade positivt på hennes modiga ställningstagande.

“Vi ville visa att traditionella hantverk är lika viktiga som modern konst”, förklarar Castillo, “vi vill inte bli glömda.”

Castillos protest fick oväntat stöd från media och allmänheten. Hennes verk blev virala på sociala medier och hennes namn nämndes i stora tidningar. Hon hade lyckats lyfta fram den oro som många unga mexikanska konstnärer kände – att deras röster inte hördes och att deras kulturarv inte värderades.

Konsekvenser av Castillos protest:

Castillo är ett exempel på hur konst kan användas som ett verktyg för förändring. Hennes skaller, som tidigare var symboler för tradition och minnesvärdhet, blev också symboler för protest och kamp för erkännande. Hon visade att även unga konstnärer från små byar kan göra en markant skillnad och påverka den mexikanska kulturella debatten.

Castillo fortsätter att skapa keramik och hennes verk visas i gallerier runt om i världen. Men hon är inte nöjd med bara att visa upp sin konst. Hon kämpar för att utbilda unga människor om vikten av traditionella hantverk och hon vill inspirera fler att använda sin kreativitet som ett sätt att förändra världen.

“Mina skaller är en påminnelse om att vår kultur är levande och att vi alla har en roll att spela i att bevara den,” säger Castillo.